En dag vid havet...

...att längta tillbaka till i vinter.

Bonden vid torpet

Vår ovanliga, men helt fantastiska, granne vid torpet, är som från en annan tid. Han berättar om saker som hände under början av 1900-talet, såsom om det var igår. Det är inte alltid lätt att hänga med. Tidigare hade han en brun katt som alltid följde efter honom. Tyvärr tog räven den i vintras och han skulle INTE ha någon ny. Kanske var han ledsen? Men helt plötsligt bodde det tre nya katter i hans gröna lada. Visst är de söta?

Vart tog gräsmattan vägen?

Så här högt var gräset i juni. Maken tog bilden när han var där för att klippa gräset, men han fick istället ta fram röjsågen. Gräsmattan som vi lämnade i höstas hade ersatts med en äng! Vårt torp har varit ganska övergivet under våren och försommaren. Anledningen var att vi flyttade till radhuset i april, fick barn i maj och att livet under några veckor var ett enda kaos.

Vårt lilla renoveringsobjekt

Vårt torp är byggt 1850 och min morfars morfar var den sista soldaten där. Därefter har huset fungerat bland annat som sommarbostad åt några släktingar, men på senare år har det varit ganska övergivet, tills för tre år sedan då vi fick köpa det. I delen till vänster bodde soldaten med alla sina barn i ett rum och kök. I den högra delen bodde djuren, vilket inte var helt ovanligt i Bohuslän. Den högra delen har dock inretts och byggts om någon gång under 1950-talet för att fungera på sommaren. Vi hämtar vatten hos grannen för brunnen behöver renoveras och det blir mycket att bära för det finns ingen väg fram till huset. Förvånande nog finns det så modena påfund som el, så vi kan ha mulltoa i boden till höger.